Mariluskanpruskan.
Mika, fina Marika.
Du var ljuset som lyste starkare än någonting annat, du är fortfarande ljuset för mig. Ett ljus som ditt slocknar aldrig, en människa som du kan inte dö.En människa som du, som fångat allas hjärtan på ett sett jag inte trodde var möjligt fören du lämnade oss. Vart du än var så spred du en glädje som inte är av denna värld.
Med dig fanns inga problem, inga bekymmer ingenting som var omöjligt och jag önskar och hoppas att den känslan aldrig avtar. För ingenting är omöjligt! Som att baka 150 kanelbullar inför en resa till mallorca för säkerhetsskull, eller gå in på närmaste friluftsbutik och köpa 10 liggunderlag och sovsäckar för att du vill kampa,
Impuls var din puls.
Jag skrattar högt när jag tänker tillbaka på allt roligt vi gjort, när jag tänker på hur rolig du var. Hur speciell och unik du var!
som när du döpte dina katter till bögkrister och skitlars eller uppmanar alla dina barn och mig att göra fula grimaser åt "kärringfan" som kör i 20 på en 90 väg medan vi åker om henne, eller som åker ut på en båttur i ösregnet och lyckas övertyga mig om att de röda och gröna stolparna i havet står för ryssland och grönland och att du vet precis vart vi är, jag tror räddningstjänsten hade andra åsikter om det..
Jag önskar att jag var som du, som verkligen levde. Du var livet!
Det är så orättvist att vi blivit berövade på en människa som du, som inte gjort annat än att sprida en livsglädje runt omkring vår värld, min värld, som är bättre tack vare dig. Sedan jag var liten, ja så långt bak jag kan komma ihåg har du varit min förebild, min idol, insperationskälla. Du har nått in till mig på ett sätt ingen annan har och jag önskar att du hade stannat för jag behöver dig! Världen behöver dig!
Framför allt så behöver dina barn dig och jag ska göra allt i min makt för att dom ska komma ihåg och förstå vilken fantastisk männska du var. Jag vill att dom ska känna av sitt arv, dom kommer ifrån dig, dom är en del av dig och det får mig om möjligt att älska dom ännu mer.
Jag fick aldrig riktigt ta farväl av dig och det känns jobbigt, det låter egoistiskt men jag önskar att jag slapp gå genom ett liv utan dig. Jag vill ha dig ett samtal bort för alltid och det gör mig så arg att jag inte kan ha det. När jag var liten brukade jag önska att du var min mamma också, nu avundas jag inte dina barn längre för jag hade inte kunnat fortsätta leva om jag forlorade en mamma som dig! Istället förlorade jag den vuxna människa som stod mig närmast i världen.
Vem ska jag nu se upp till och beundra? För det gör jag, jag beundrar dig enormt mycket.
Du var den starkaste kvinnan jag någonsin mött och jag kan omöjligt förstå varför du skulle dö.
Det kommer ta lång tid att bearbeta sorgen för oss alla, men du kommer aldrig bli bortglömd.
"Av jord är du kommen och jord skall du åter bli" sa prästen på begravningen, jag skulle vilja omformulera det till "som sol var du kommen och vår sol skall du alltid förbli" Tack för att du fanns, tack för att jag fick känna dig, tack för att jag får älska dig, tack för allt stöd, tack för all tid, tack för all lycka du fört med dig, tack för allt!
Vacker på insidan och utsidan räcker bara så långt.
Jag älskar dig idag, imorgon, föralltid!
Ditt ljus slocknar aldrig för du är solen som värmer.
Hos dig är det alltid sommar.
Vi ses i nangiala.
posted by så här är det. @ 21:57
0 comments
